11/1

Annat: 
Efter nyår så satte sig jag, mormors pälsmössa, pappa och mina syskon oss på det minsta flygplanet som någonsin skådats. Och efter en tumultartad landning där jag skrek ÅHGUDÅHGUD upprepade gånger och höll krampaktigt i min syster som grät så landade vi i Hemavan. Jag har aldrig varit så långt upp i Sverige innan och det levde upp till prick alla föreställningar: att det alltid är 30 minusgrader och att man åker plogbil till restaurangen.
 
När det inte var för kallt för att andas så hade vi några sjukt bra skidåkningsdagar också. Jag fick hybris och åkte lite väl mycket off-pist.
 
Men alltså. Syskon. Livets grej. Och trots att vi båkar och puttar ner varandra i snöhögar och slåss mer än vad som kanske är socialt accepterat, så är dom det roligaste och finaste jag vet alltid.
 
Det som inte levde upp till våra föreställningar var nattåg som någonting mysigt. Det var 0% mysigt. 100% omständigt.
 
Och det var det! 
 
|
Upp