31/1

Nu är jag tillbaka i Göteborg och livet ser inte ut som det gjorde förut. 
Jag har flyttat in i en egen lägenhet, och här är ett par saker jag än så länge lärt mig om singelhushållslivet:
Det kan vara bra att alltid ha rödvin eller whisky hemma 
Det är viktigt för själen att tända ljus
Skaffa brandansvarig-person som du kan ringa om du är lagd åt det lite paranoida hållet som då kan återberätta för dig att du blåste ut ljusen osv
Lägg alla dina pengar på snittblommor och ta hand om dem som om de vore dina bäbisar
Ha bra internet
Ha bra gener skoja
Städa bara när du har feeling
Lyssna på all den musik som andra säger är dålig bara för att du kan
Tvinga personer du tycker om att komma till dig på weekends från andra städer
Och sen ska de helst laga all mat åt dig
Att de mest kritiska timmarna är mellan typ 19-22, och det är då du ska hitta på något som gör din kropp trött och ditt huvud också. Så kan du förhoppningsvis somna sen. För det är så jävla svårt att somna och att hitta ro och få ro och stanna där. Men även det ska man väl kunna lära sig.
Prata mycket i telefon
Och kräv mycket kli på ryggen
 
Uppsidan med att bo själv är även att du kan styra måltidstider helt själv, igår åt jag exempelvis min andra middag efter midnatt. Och när mina kompisar inte är här så har jag Hugh Grant-maraton med mig själv. Och man kan, som Linda Bengtzing sa, komma hem när man vill. Duscha när man vill. Duscha ensam också vilket är en sjukt underskattad grej (eller om det är att duscha ihop som är överskattat kanske). Och så får du bestämma precis allt som ska stå i skafferiet och i kylskåpet!!!
 
Samtidigt har min niktonanvändning slagit i taket och mina netflixtimmar också. 
Men det är faktiskt okej. 
 
Här har ni mig just nu: 
Här är jag igår:
 
Här är jag för en månad sen:
 
En studie i absolut ingenting! 
Nu ska jag göra pizzadeg!

11/1

Annat: 
Efter nyår så satte sig jag, mormors pälsmössa, pappa och mina syskon oss på det minsta flygplanet som någonsin skådats. Och efter en tumultartad landning där jag skrek ÅHGUDÅHGUD upprepade gånger och höll krampaktigt i min syster som grät så landade vi i Hemavan. Jag har aldrig varit så långt upp i Sverige innan och det levde upp till prick alla föreställningar: att det alltid är 30 minusgrader och att man åker plogbil till restaurangen.
 
När det inte var för kallt för att andas så hade vi några sjukt bra skidåkningsdagar också. Jag fick hybris och åkte lite väl mycket off-pist.
 
Men alltså. Syskon. Livets grej. Och trots att vi båkar och puttar ner varandra i snöhögar och slåss mer än vad som kanske är socialt accepterat, så är dom det roligaste och finaste jag vet alltid.
 
Det som inte levde upp till våra föreställningar var nattåg som någonting mysigt. Det var 0% mysigt. 100% omständigt.
 
Och det var det! 
 

11/1

Jag var på Dramaten igår
Igen
Vaknar av att min hund slickar mig på armen
Jag är tung från igår
Igen 
 
Men vi pallrar oss ut hon och jag
Snömodden som ett pärlband Rörstrandsgatan, Norrbackagatan, Karlbergsvägen bort
Jag får känna mig behövd
Och hon får gå till dagis
 
Förutom det
och vilken juice jag ska köpa så
 
Tänker jag på ingenting 
 
När vi slutade vara vi på det sättet 
Så blev det som tyst i mitt huvud 
 
Som ett sorl på en bar
jag inte längre är på
 
Dånet efter att ha stängt av ett torkskåp
 
Förmågan att glömma är den sorgligaste förmågan vi bestitter
Men jag hade heller inte valt att leva utan den
 
Upp