6/2

Min syster satt på Centralen och väntade på mig när jag slutade jobbet sent i lördags. Vi har missat en hel del filmfestivalsfilmer, pratat framtid, promenerat och jag har fått sova med henne bredvid i sängen. 
 
Det händer mycket ändå. På måndagar. Skruttar runt i lägenheten i någon timme eftersom morgonen alltid är ett fredat rum, men vid lunch så når omvärlden in och jag drabbas av en galopperande ångest. Skyndar ut ur lägenheten, och jag och min person pratar i telefon som oftast och vi pratar runt varandra och så säger någon "okej just nu når vi inte varandra men det är okej" "det är okej vi hörs sen" "bara du finns" "bara du finns" och håller på som vi ju gör. 
 
Bollar B-uppsats med min handledare och jag tycker så mycket om henne, men sen så rusar ångesthelvetet in igen och tar över så att jag måste resa mig ifrån min klass ursäkta jag måste bara förlåt jag skickar min översättning sen och så gråter jag lite vid Poseidon. Jag ser Judith och hennes hår kommer gåendes upp längs Avenyn och jag småspringer mot henne och så hårdkramas vi för ibland känns tre dagar ifrån varandra som många fler.
 
Herregud jag vad är långrandig och sentimental över en himla eftermiddag. Men, ibland överraskar man sig själv ändå, för istället för att bedöva mig med öl ikväll så gör jag lasagne på allt jag har hemma och således matlådor för hela månaden. Och så bakar jag en sockerkaka på feeling som (inte så överraskande) bränns vid i ugnen.
|
Upp