18årsmiddag nummer två!!! Och ni får ha överseende med poserandet blablöbal osv.

ibland när jag tittar på honom kanske en skäggstubbskind i profil eller rådjursben snett bakifrån och kan svära vid att mitt hjärta stannar i alla fall för ett litet tag när vi sen ser tillbaka kan jag inte förstå hur det gick till vad som hände men ändå hur han har kommit in och blivit mitt närmaste och det enda hållbarafastastilla och ibland inte alls hållbarafasta men ändå det bästa som antagligen någonsin kommit in hur han har lyckats förändra en världsbild och ställt allting allt på ändan och uppochner att jag inte ens visste att det var möjligt att vara såhär fantastiskt kär

i honom och allt som är och inkluderas honom att jag inte förstår hur jag ska klara av att överleva honom någonsin

Idag har jag gråtit, till att brottas med min syster och få saknade kvävande pappa-kramar och att hänga i mitt nya rum som är världens bästa rum.

Nu skriver jag texter om Bianca på spanska och kan andas.

Jocke (heheh) och Miranda<3

Och idag fick jag för första gången sen i torsdags: dricka KAFFE, pussas, läsa tidningen och låsa in mina nycklar i skåpet igen. Känns bra.

Augusti var att komma tillbaka till Stockholm igen, som jag trodde jag saknat men att bara slås paralyserad av all meningslöshet istället. Ville helst bara till Västkusten egentligen, till saltvatten stövlar klippor vitmålade knutar och färjor. Istället åkte jag till Spanien i en veckan med pappa och Lina för att läsa böcker och spela asburda mängder plump och hinna tänka och bli hjärteförvirrad.

Amanda bjöd på muffins på sin balkong innan skolan började och allting var kaos och upprivet och söndrigt. Började tvåan. Hade saknat Anna och Linnea så mycket att jag inte kunde andas och när vi träffades igen grät vi hejdlöst. Augusti var att döda och att ta sönder vackra människor. Destruktiv månad. Men så himla vital och på riktigt och autentisk. Jag kände precis hela tiden.

Bästavänner hade födelsedagsfest och Ville hade avskedsmingel innan han åkte till Sydafrika (om du läser det här så saknar vi dig så himla mycket förresten) och vi dansade rätt mycket också, på balkonger och tvärbanor och så.

- Filip och Fredriks välkomst-podcast. Det finns inget bättre än plötsliga podcaster

- Heja världen show finns nu att ladda ner. Lyssna och gråt hejdlöst till Havreflarn. Bara gör det

- jag sprang igår och är absurt motiverad

- längtar efter livet så mycket. alltså sen. njuter i nuet för att allting kommer bli så bra. och den närmande våren. då är det tusen 18årsfester och varmt

- mitt korta hår som känns tjockt för första gången

- äta ceasarsallad med mamma

Nu är det klippt och jag korthårig och ovan och kommer inte kunna ha knut på år men ändå!!!!!!!!!!!!!!!!

har så obscent många bilder i min photo booth, och utifrån arkivet såg 2011 på ett ungefär ut såhär.

Jag är glad för massa tusen anledningar!!!

Igår var en bra dag. Jag vaknade upp utvilad och åkte till Nacka och hängde runt ett köksbord med några jag tycker om och på kvällen tog jag fyran till Johanna, åt godaste svamprisotton och hon är bäst. Åkte hem till en uppvärmd säng och sov tungt.

Och nu sitter jag i en tom lägenhet och pluggar fysik som faktiskt inte alls ofattbart tråkigt längre.

dagens mående: öm och liksom mör i hela kroppen

Mina kanske bästa 2011personer. Här var det årets (ungefär) sista dygn och vi åt Quesedillas och spelade Orangino, satt i mitt fönster, dansade framför min hallspegel och bytte kläder med varandra. Somnade sen i samma säng framför Glamourama men väckte varandra för att spås istället.

Och idag har jag promenerat i Gamla Stan med My och druckit soyakaffe (eller kaffe med soyamjölk hahaalltsåorkarintemigsjälv). Vi ska i alla fall få det bästa året vårensommarenhösten och fånga upp oss innan vi blir ledsna och ta vara och och nästan ingen annan gör mig så lugn och tillfredsställd med att vara mig och pepp som My. Hon har arrangerat skrivuppgifter i mitt anteckningsblock också för att mitt skrivande ska bli lustfyllt igen och liksom enkelt. Alltså<3

(Okej jag måste sluta med töntig blödiga kärleksförklaringar till mina vänner)

Vi har knappt gjort någonting sen nyår förutom att bara vara med varandra precis hela tiden och liksom låtit oss sammanflätas. Vi ligger tätt och andas, sitter i varandras famnar, tittar på filmer i sängen, sover länge, äter och pratar filosofi med min mamma på köksgolv och kittlas och bråkar och skrattar.

2012 ska bli ett så överbra år. Jag ska vara fin, inspireras och inspirera, känna och se, skratta och gråta och prata och lära mig allt jag vill lära mig och läsa och dansa och mjukhångla och närhet och liksom vara den person jag i stunden vill vara.

(dagens tips är att se Eldkvarns 40års konsert på Svtplay!)

Åt finmiddag hos Anna och dansade bort en hel nyårsnatt på St.Paulsgatan. Tolvslagetkyssar på Mosebacke, Beyoncé och vackra vänners handleder att snurra runt och glas som går sönder.

När vi ligger i soffan nästa dag (och de tre följande) infinner sig genast en ångest i mig över att det är ännu ett år och paniken i att det måste bli så bra som bara möjligt, och att det liksom är upp till mig. Existentialismen i sitt essä. Jävla Kierkegaard.

2012.