Fredagseftermiddagen var jag med min mamma. Vi hängde mest på Richie med Henrik Schyffert (typ), promenerade och shoppade loss på Humana.
Och sedan var jag med mina två bästa personer. Och nu är jag mest glad och lättad över att det är lov (waka waka) och nu ska jag sy upp lite tröjor och så.
Bräckliga och sköra tonårshjärtan går inte ihop med för tidiga vintrar och ändlösa matte och kemi-timmar. Jag dricker kaffe och äter morotskaka med en bra person och beklagar mig över att allt skaver och kliar och sticks.
Allt är så jävla kallt. Och det här höstlovet kommer så himla lägligt.
Ni kanske förstår.
Längtar tills jag blir klok och världsvan och trygg i mig själv.
onsdagsromantik. när allt är huvudvärk, biologiredovisningar, vinter och tomma tunnebanor.
I said, "what time you get off?" She said, "when you get me off".
I kinda laughed but it turned into a cough because I swallowed down the wrong pipe. Whatever that mean, you know old people say it so it sounds right. So I'm standing there embarrassed.
If we were both in Paris I would have grabbed her by the waist and kissed her.
Önskar att någonting, någongång, bara en gång, skulle vara hållbart. Skulle gå som jag ville. Skulle vara enkelt och ont-i-hjärtat-fritt. Inte ska förstöras, dö, skjutas. Gråtas sönder och samman.
Önskar att världen var mer pålitlig - stjärnorna, matteproven och våningssängarna.
(Ps. idag slog jag hela två stycken gingers. Det kändes bra.)
Vi hade ett litet missöde här på enkelv med ett publicerat inlägg som inte skulle publiceras ännu. Hehe. Men nu är det löst. Och nu chillar jag i skolan och borde skriva min redovisning om östersjöns fiskenäring. Idag fyller min farmor jättegammal, så snart ska jag till radhuset som alltid luktar gott och där man alltid bjuds på hallonsoda och mazariner. Kul väldigt väsentligt inlägg! Puss.
Söndagar är att; ha kronisk hosta, ont mest överallt för att jag saknar mina vänner så förödande mycket. Att hjärtat vill hoppa ur bröstet på grund av Chuck Bass och Dan Humphrey. Att äta hemgjorda pannbiffar och ha på sig nattlinne helaste dagen och att inte få speciellt mycket studerande gjort.
September var min värsta månad. September var bara endast bara gråt på badrumsgolv, gråt på väg hem, gråt i mina vänners famnar, gråt som färgade av sig i min farmors lasange, gråt i biosalonger, gråt under träd och gråt på skoltoaletter. September var gråt.
Det är ett dumt påhitt att 15åriga personer ens ska få må så dåligt. (Typ såhär eller såhär). Att det ens är lagligt. Egentligen.
Lördagar blir himla himla bra när de spenderas på Lilla Essingen med en finaste Fanny! Så ni vet liksom.
Idag har jag sovit tills nu ungefär och lyssnar jag på dettus, ignorerar min läxhög och hänger med ett stor svart lurvigt yrväder som slickar mig på öronen och somnar mot min rygg. Hade trivts med att alltid ha det så.
(Jag börjar få konkurrens av denna.. Men den är ändå lite värd att läsa och för att det händer mer där än vad det gör här).
Efter att jag bebott mig hos Emma igår och bläddrat igenom lite skolböcker och lagat lunch, åkte jag hem till honom. Och kom på mig själv med att trivas så ypperligt bra i hans soffa. Att sitta på balkongen medan han lagar mat, att låtsasbråka, att titta på Skavlan och Idol och trivas med att vara just precis såhär en fredag. Trivas med vad vi har blivit. Hur vi har blivit. Att andas både i kapp och i fatt.
Jag och livet kommer inte alltid överens. Men jag mår bra väldigt ofta nu, skrattar högt och mycket, dricker kaffe. Och bara trivs - med rätt fantastiska människor.
Fick alldeles nyss tillbaka ett matteprov som fick mig att (nästan) börja gråta (jävligt mycket på gränsen till sammabrott). Men sen fick jag lite hår- och armmassage av världens bästa killär. Så nu är allt okej igen. Nu: mobbade matsalen och dricka kaffe ur äckliga plastglas utan mjölk. (Det absolut enda vi gör - måste sluta skriva det i och för sig). Sen: träffa min käraste person som ligger mig allra varmast om hjärtat.
Idag har allt varit en svart, tung klump i bröstet. (Förutom sena timmar i skolan då). Men resten: svart. Och regnigt och kallt och tråkiga lektioner. (För nu når det mig, igen).
Morgonrutiner (Inte för att de är särskilt fina eller häpnadsväckande):
Sätter på snooze på alarmet två gånger innan jag orkar gå upp ur sängen. Och eftersom jag alltid fryser i alla mina lemmar och ben på morgonen så sätter jag på mig mina duntofflor med hjärtan på som jag fick i trean. Sätter på vattenkokaren och dricker minst tre koppar nescafé för att vakna och läser lite DN. Men äter ingen frukost - för mat går bara inte ner innan klockan 11.
Och resten är bara spring mellan badrummet och sovrummet med typ det här i bakgrunden. Sedan tar jag tunnelbanan till skolan och får sällskap av Camera Obscura och ibland händer det att jag träffar på någon gammal vän på stationen och slår följe till Fridhemsplan kanske.
Jag vill berätta om allt för er. Dricka grönt te och bara berätta om allt. Men så fungerar det inte. Tydligen.
Men idag har varit en sån himla fin dag. Vi spenderade en massa timmar i mobbade matsalen (alltså - en massa), och kokade absurt mycket kaffe och jag blev masserad (och somnade) och hängde i fönstret. Norra Real bjöd mig verkligen på världens bästa människor.
”Nej det tror jag inte”. Jag kommer vara kär i dig tills allt som har med dig att göra försvinner, tynar bort och jag har fyllehånglat med tillräckligt många andra. Tills dina hudceller inte längre finns kvar mellan mina lakan, när inte mina kläder luktar dig längre, när jag glömt bort din portkod. Förstår du inte.
Jag har haft en sån himla spännande dag idag. Jag har tittat på alla missade avsnitt av Grey´s och ätit aiolimackor, sen var jag på en liten släktfika också. Och nu ska jag laga halloumisallad!
Trött chey som dansar i sin värdaste tröja. (OBSERVERA LOS ÖGONBRYNOS hehe). Och nu ska jag på museum med min mor och far. Sedan ska jag träffa de bästa av människor! Återkommer! Ha nu en eminent lördagskväll. Puss
The silver saxophones say I should refuse you The cracked bells and washed-out horns Blow into my face with scorn But it’s not that way - I wasn’t born to lose you.
Det regnar i Sundbyberg, men det gör mig inte det minsta.
Torsdagmornar. Aiolimackor till frukost, river run i garderober, skrik-sjunger i duschen och kramar lite på mamma. Hoppas att denna dag bjuder på långa kaffehäng i våra korridorer.
Idag fyller min mamma 45 år! Hon är samtidigt min bästa och min allra jobbigaste person. Det finns ingen, ingen, ingen i hela världen som kan göra mig så arg som hon. Men hon är också bra, fin och förstående.
Hon tycker om; Dramaten, klänningar, Dagens Nyheter, danska och franska filmer, lägenheter med högt i tak och fina trapphus, allt som är rent, att läsa, snus, organisation, att bada, att lyssna på radio - helst P1 - på morgonen och sitt jobb.
Hon tycker inte om; kanal 3, att laga mat, när jag inte plockar in mina kläder i garderoben igen, könsstereotyper, orättvisor och att känna sig ensam.
Kan någon bara säga till mig att det är okej att få ig på matteprovet? Det är okej att stänga matteboken nu Alice, du pluggar ju ändå inte. Komigenjagvillverkligenintemer.
Kaffehäng i soffor utan skor i vår skola, mattestugor tills klockan 7, att hålla händer (igen). När det inte når mig att jag har helt sanslöst mycket att plugga eller att kylan kryper under alla mina lager kläder - när det inte ger mig psykbryt längre.
Att undvika platser med dålig belysning och unken lukt.
Jag hatar Solna Centrum. Det måste vara helvetet på jorden kom jag på idag. Bara måste vara det. Jag hatar ännu mer att gå vilse i Solna Centrum. Idag ville jag bara sparka sönder en glasruta på Swedbank eller på H&M när jag inte riktigt visste vart jag befann mig. Jag hatar Solna Centrum ännu ännu mer när jag bara känner mig som ett dumhuvud under en systembolaget-skylt och inget mer.
(Att gå i 9an, hänga i tornparken, ha hatt på sig. Slänga vatten fyllda kondomer från balkonger på bilar. Att vara ful. Men lite brunare än nu. Att vara full på en altan med fasttejpade paraplyer runt sig (som vindskydd). Att ha de finaste utav vänner. Och att vara... Ful).
Idag har jag bryggt och druckit xtremt mycket kaffe i mobbade matsalen med världens bästa klassisar. Knas i orten liksom - men fint. Jag har också hunnit med att promenera runt i vasastan med en människa som är mycket längre än mig och ätit thai-mat. Fan vad jag avskyr matte A. Avskyr. Avskyr, avskyr, avskyr. (Jag återkommer när jag har mycket bättre och finare saker att säga). Puss!
Ikväll har jag och han varit på en lång bio och skakat tänder och nästintill frysit ihjäl på väg hem. Jag är en trött, sliten men glad tjej - som har jättejättemycket matte att plugga. Puss och godnatt.
Efter att jag hade åkt en massa båt och ätit brunch på Hasseludden med min familj, träffade jag dessa:
Henriette.
Elisabeth.
Nora.
Och Klara!
Efter en massa prat om viktiga saker och trottoarhäng i Duvbo, gick jag till ett kök jag aldrig någonsin trodde jag skulle sitta i igen. Med fötter mot lår.
Ibland är livet allt bra konstigt, märkligt, knäppt.
It's gonna take a lotta love, to change the way things are. It's gonna take a lotta love or we won't get too far. So if you're looking my direction and we don't see eye to eye. My heart needs protection. And so do I. It's gonna take a lotta love to make it through the night. It's gonna take a lotta love or we won't work out right. So I hope you're there waiting. I hope you show up soon. Because my head needs relating. Not solitude. It's gonna take a lotta love.
Efter skolan åkte jag hem till min flickvän. Som är det absolut bästa substitutet när man inte har en pojkvän.
Jag grävde ner mig i hennes soffa i de värdaste mjukisbyxorna och bara åt, blev kramad på och tittade på OC.
Sedan mötte jag upp en annan fin tjej på lite efter-jobbet-häng.
Såhär fin. Bra dag.
Juste. Idag har vi och mina bästaste klassisar köpt en kaffekokare. Och det resulterade givetvis i att vi drack så mycket kaffe att det blev jobbigt att gå och att magen mådde dåligt. Men nu jävlar ska det bryggas kaffe i Norra Reals korridorer alltså! Och imorgon är det fredag.
Lackmustest, riva vackra drömmar och röka cigaretter i jeansjackor.
Håkan sa att det är som ett lackmustest - kärlek. Att det måste göra ont i början - mitten - slutet. Att det är definitionen liksom.
Idag har jag bara andats och sovit - om vartannat inget mer. (Hehe). Och tittat på "Berg flyttar in". Carina Berg är ungefär den bästa svensken jag vet.
Imorgon ska jag och mina classm8 införskaffa oss en kaffekokare som vi ska förvara i Kristoffers skåp. Vattentät plan.
Allt är mest breda leende och bubblande skratt och höstskor i korridorer. Spring mot tunnelbanor och balkonger i söderläge. Trots. Ändå. Fast. Stockholm är kanske lite för litet för oss alla dock. Men. Puss.
Idag har vi köpt en ny lägenhet - min mamma, har köpt en ny lägenhet. St.eriksplan, på en gata som heter Robert Almströmsgata för att vara exakt. Nummer 10 - för att vara ännu mer exakt. Det firade jag och mamma med hallonsoda och ölkorv.
Så nu vet ni. Och jag tror jag kommer trivas ypperligt ypperligt bra där. På balkongen ska vi dricka vin i juni-juli-augusti-sol som om det inte finns något slut. Lovarlovarlovar er, allihopa.
Idag är en sådan dag då jag känner mig starkare och större än allt annat i den här staden. Inte ens för många trappsteg i vår skola eller hål i favorittröjor drar ner mig idag.
Vi äter så mycket klubbor och dricker så mycket kaffe att vi inte lär ha några tänder kvar om 3 år. De få vi kommer ha kvar lär vara gula alternativt bruna.
Annars har jag det bara mysigt. Bara lever i en liten liten skör bubbla och sparkar löv. Bara känner inte efter. Nu ska jag träffa Bianca. Hon är så bra.
And know I will never speak of days, cause I know you wont count them.
Det finns ingen som är värd såhär många timmar av ledsenhet, krämper i hjärtat och gråt på tunnelbanor och bussar på morgonen - på natten - på dagen.
Melankolin. Och den tappade matlusten, sömnsvårigheter och schizofrenin. Hur likgiltigt det känns i bröstet och i magen varenda vareviga gång man vaknar.
Hur det onda sprider sig i hela kroppen så fort han går hemåt - eller lägger på telefonen. Som ett jävla cancer sprider det sig.
Och det finns ingen som är värd det. Han är inte värd det. - Nu slutar jag.