Mina vänner säger alltid att hela jag styrs av hur han och jag har det. Pojkarna alltså. Att jag inte går att få kontakt med när min hjärna är alldeles dimmig och full utav bara honom. I varenda vrå.
Och så är det nog. Jag kan inte tänka på något annat än honom och sakerna han sa på busshållsplatsen. Det är som att jag går omkring i en liten bubbla, där ingenting får plats förutom han, jag och hans piano.
Jag ville ju aldrig bli en sådan som lät hela min värld kretsa kring honom. Stjärnorna, kemiproven och våren, allt det där.
Jag är så himla liten. Obefintlig, svag och jävla liten. Det är April om 4 minuter.
Min blogg är fett rolig nu för tiden. Jag är upptagen med andra saker.
Jag pluggar mest. Det brukar se ut såhär (fast med mjölk i glaset)
Och äter påskgodis.
Hjälper inte en liten lillasyster att packa.
Så mamma tvingar mig att roa Maurits.
Sen åt vi en förtidig påskmiddag.
Jag är ganska ledsen nu för tiden. Trodde liksom att våren skulle lösa alla mina problem, göra mig gladare och sötare. Så blev det inte. Men jag har i alla fall lov imorgon! Det är jag värd.
Idag drabbades jag utav något som kan liknas vid ett sånt där astmaanfall som igår, så jag gick hem och sov i flera timmar. Sedan tittade jag på ett program som hette "Bulgariens bortglömda barn" och då grät jag flera tusen tårar. Så sov jag lite till.
Nu pluggar jag elektrokemi. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om elektrokemi...
Jag vill bara säga till honom att vi måste vara med varandra alltid alltid alltid, för att det är meningen. Och att han också ska tycka att det ska vara just så. Sen kan vi titta på en nattbio och somna när solen går upp.
Idag hade jag min första nära döden upplevelse. Jag har ju då haft en kronisk hosta i sisådär tre veckor och idag utvecklades det till någon typ av astma. Inte riktigt, men nästan.
Så jag fick ingen luft (och jag som är ickeastmatiker blir givetvis livrädd) under flera minuter. Anna blir också livrädd och börjar magpumpa mig och skrika.
Men jag lever faktiskt fortfarande! Mina vänner är dock skadade för livet.
Jag har inte så mycket att berätta. Så ni kan få se lite photo booth bilder! (Okej, förlåt).
Förutom att jag inte har ätit en enda våffla. Inte en. Min mamma låter mig sitta hemma i det här huset som blir fruktansvärt läskigt när det blir mörkt ute, helt utan våfflor. Ska ge henne en FET dos av skuldkänslor sen alltså.
Hihi nav ibland så
FashiON. (Ganska roligt, samma pose på båda ovanstående bilder bara händerna som är fel).
Stor näsa och sånt där.
Sexi görl.
Frukost aka ostmacka. (Sliten)
En HALV semla.. Inte undra på att jag var arg.
Det blev ingen dans idag p.g.a. en seg pappa utan mobiltelefon. Nu: taggar inför mauro och pluras kök. Markusmarkusmarkusmarkusmarkus.
Jag blir så himla ledsen och arg på 51åriga tanter och tjejgäng men inte minst killar med storhetsvansinne. Sånt här tar sönder mig. Alltså åh, den här äckliga världen.
"Som om jag vore negativtladdad och du positivt, och jag hade en attraktionskraft till dig på flera tera coulomb, och vi hade avståndet 0,5 cm från varandra, och vår sammanlagda massa var några få gram, och gravitationskonstanten var lika låg som på månen".
"Och när vi rör varandra så neutraliseras laddningarna, och båda har +0C. Puss sa det då".
"Och sen tittar vi på nån utomhusbio och äter sockervadd. Så lever vi lyckliga i alla våra dar!"
"Vi är som syrejoner mellan två aluminiumplattor som alstrar flera tusen volt. Som gjorda för varandra".
Varför kan jag inte bara få gifta mig med Mark Sloan? VARFÖR?!
Min mamma och hennes nya pojkvän är jättejättejättekära i varandra.
Idag bjöd de mig på restaurang och sedan fick jag ben&jerrys framför greys anatomy, för att det är onsdag. Så nu vet jag hur det är att vara ensambarn.
Bland nationellaprov och annat elände, onsdagscrush.
(Min kjol är lite perverst kort. Alldeles jättemycket på gränsen. Men idag var det vår! Verkligen!)
Idag när jag rotade lite i gamla lådor hittade jag en bok som jag fick på min sjätte födelsedag. Från Henriette, som hade skrivit sitt namn med snirkliga ostadiga bokstäver på den första sidan. Alice i Underlandet, med de finaste illustrationerna. Ni bara måste se!
Alltså åh. Kan vi inte bo där? Och jag skulle ha blont lockigt hår och vara bästa vän med en vit kanin.
Jag gjorde om lite i mitt rum, dvs. tog ner en tavla. Typ. Och så såg jag en bio, men den var inge vidare. Dock var de sista replikerna ganska så fina.
"Solen är du. Våren är du. Det vackra, väntande livet är du".
1. Vi håller på med vårt filmprojekt sisådär halva dagen. Hur awesome som helst.
2. Det är Svenska Hollywoodfruar.
3. Denna dag är helt skonad från samhällskunskap och idrott.
Det gör helt jätteont i hela min själ, i märgen och i alla ben i hela kroppen för att snön fortfarande ligger kvar på marken, taken och på bilarna. Snart tar jag mitt pick och pack och flyttar till Maria.
Jag åkte ut till Nacka igår och sov lite bredvid den bästa människan jag vet. Det kändes som vår. Det gjorde det verkligen och jag sa till honom att det är nu livet börjar. Jävlar vad lurad jag blev.
Några timmar senare, på andra sidan stan blev jag bjuden på en fin fin middag (läs: f1 expensive pizza) med de som också är de bästa människorna jag vet. Jag är omgiven av så många bra människor jag alltså.
Mitt musikarbete om klassiska kompositörer blir så fruktansvärt bra och ikväll är det Johan Falk. Score. Om det inte var för den här jävla snön hade jag varit Stockholms lyckligaste tjej.
I can draw the line on the first date, I´ll let you cross it. Let you take every line I´ve got.
Jag fick fint besök igår. Senare såg jag remember me med mina homeboys. Jag dog. Vi dog. Linnea dog mest. Han är på tok för vacker. Och sedan drack vi lite latte på 60 med en fin Bianca.
Idag har jag sovit knappt 3,5 timmar. Tack vare den här helvetes jävla hostan. Puss.
för att snön fortfarande ligger kvar på taken och för att jag har en hosta som kommer att bli min död. Jag skulle vilja ha en blek rygg att stirra på istället för min fönsterkarm just nu.
Känns som att jag är fast i någon typ av återvändsgränd. Jag vill bara uppleva en massa fina saker med honom.
Jag vill sitta med hans brunbrända armar runt mig på gräset i ett festivalområde när solen går ner. Bob Hund spelar i bakgrunden, våra vänner sitter runtomkring oss och han och jag delar på en starköl. För att det är emmaboda och juli.
Jag vill gå på promenader i röda gummistövlar och fiskartröjor med honom i en skärgård som luktar regn.
Åka runt i Europa med tåg, bo på trånga vandrarhem. Dricka kaffe på soliga torg i huvudstäder på morgonen och röka cigaretter vi rullat själva på rökiga barer.
Jag vill sitta på pakethållaren när han skjutsar ner oss till stranden på västkusten. För nu kan vi bada trots att klockan är lite för mycket.
Jag vill ge honom te på morgonen. Eller sitta i hans knä på hemmafester. Dansa nära. Viska saker i hans öra när vi står på balkongen. Få linda mina armar runt hans midja och andas i hans nacke.
Sova i hans stora tröjor. Ha mina fötter på hans lår när vi läser dammiga böcker med trasiga fodral.
Och pussa på hans fräknar när hans näsa och kinder blir fyllda av dem. Jag vill att han ska kyssa mig i snön när fyrverkerier lyser upp vår bakgrund.
Jag vill få hålla hans hand genom hela våren. Pussa på hans axlar varje liten sekund av sommaren. Få vakna upp bredvid honom vintern och hösten. Så att det blir lite lättare bara.
Jag har sådär super ont i huvudet. Och min lillebror vägrar att byta från sitt epilepsiprogram på disney channel. Jag orkar liksom inte röra mig från soffan. Så nu fortsätter jag med mitt sovande.
Nu skriker mamma att jag ska sätta på vivaldi-skivan som följde med DN. Gör det själv kärring. Vi måste vara mer kulturella! När jag var liten kollade vi aldrig på tv!
Nej, men nu tycker jag att det är dags för ytterligare tre timmars sömn i soffan. Får bara inte missa Svenska Hollywoodfruar.
kom, så går vi upp till mosebacke och skriver en bok.
Idag har inte varit en bra dag. Inte alls en bra dag. Jag tycker om honom för mycket. Så mycket att det blir jobbigt att prata. Och nu slutar vi med bråk i mina kommentarer. Bra.
Och later that day efter att jag och min eminenta vän, Kitte, hade sett lite på melodifestivalen traskade vi hem till Willis. Bra, jävligt redigt folk det där.
Life of Ryan är ju förjävla bra. Tänkte lägga ut en massa sexiga webcam bilder på mig där jag öppnar munnen. Jag är ju förjävla sexig alltså.
Mitt misslyckade försök till att laga pannkakor ser ni nedan. Känns som att någon är brutalt dålig på att steka pannkakor. Men jag vet inte..
Och så tänkte jag att det säkert blir lite finare med florsocker och hallonsylt. Uppiffat:
Igår låg jag i den finaste pojkens säng helaste kvällen, läste café och klappade hunden. Åt kladdkaka och drack kanel te. Så viskar han "jag är så himla kär i dig. så himla".
You stood out like a sore thumb. The most beautiful sore thumb I’d ever seen
Det känns som att vi inte bara kan gå runt och vänta på våren något mer. Vi måste ta tag i det här. Så jag gjorde vad jag kunde och satte på mig mina kortaste jeansshorts och lät mina solglasögon få följa med. Visserligen låg dem i väskan mest hela dagen. Men ändå!
Jag lyssnar på the maccabees och tänker att snart, snart behövs inte den här halsduken. Och snön är inte snö, utan mer ett golv utav mjuka moln. Vips. Så är det vår.
När jag pluggar historia gör jag mig påmind om varför jag ska gå natur.
Det är en underbar känsla när man är så pressad att det slutar med att man stirrar in i väggen och tänker på sommaren istället. Idag beställer vi emmabodabiljetter. Grymt.
Ni är så utomordentligt fina. Allihopa. Åh vad jag tycker om er. Puss.
Fasiken vilken otur jag har ibland. Att BÅDE Svenska Hollywood fruar (ungefär den bästa serien i världshistorien hihihi) och Saltön (som är inspelad på mitt landställe) ska vara på samma dag. Samma tid. Siken osis säger jag bara.
Idag kommer jag hur som haver vara oförmögen till att se något utav det. Biologi och Historia hindrar mig. Ibland är livet allt underbart.
Hela dagen har vi spenderat att planera vår sommar. Vi ska göra det, och det och det. Och det! Fan vad bra.
Så. Sommaren. Tänkte bara säga, att vi har en hel drös av roliga saker som väntar på dig. Vi ska ha SÅHÄR kul.
Hoppar du, hoppar jag liksom.
Och idag är det internationella kvinnodagen. Det måste uppmärksammas! *uppmärksamhet*. Så dagen till ära har på mig ett armband med kvinnosymbolen på som min mamma har gjort. F1. Fast det gick sönder under dagen.
För ett år sen var det Söndag och vi tog fashion modellbilder på varandra i Linneas hall. Jag hade bara ont i hela mitt hjärta och själ för två föräldrar som inte längre älskade varandra, lägenheter med orangea tapeter och att den enda i hela vida världen som jag tyckte så fasligt mycket om inte alls ville ha mig.
Igår lagade vi fin fin middag till vårt lika fin fina födelsedagsbarn. En liten ynka vecka försent bara.
Hon fick till och med en hemmagjord tårta!
Min plutt hade varit med om ett och annat i Egypten, igår bakade hon jordgubbstårta med chokladbotten.
Sedan blev vi katter allesammans. Och utövade destruktiva övningar.
Jag blev speciellt katt, om jag får säga det själv.
<3 Jag och min poppel, som jag snott alla bilder ifrån.
Åh. Vad jag har Sveriges finaste vänner. Jag har verkligen det.
Efter en vecka på olika håll, så är det ändå dem jag saknar allra mest. Tills det känns som att mitt hjärta inte håller, för att jag saknar dem. Det är inte sprit och fyllekäk, inte vassa käkben du önskade var dina, inte Stockholm. Det är dessa.
Om man inte tittar ut genom fönstret känns det som vår.
Den här snön kan ju på riktigt ta sig nånstans och hänga sig och skära sig. Och brännas på bål. Bajsas och kissas på. Bli misshandlad och ner slagen med en spikklubba av firman boys. Haha, jag ooooorkar inte.
Jag HATAR den här snön och den här helvetes jävla vintern.
Idag har jag köpt ett par billiga glasögon. VÄRT. Idag äter jag musslor i en etagevåning i göteborg, med de mysigaste göteborgarna jag vet. Idag pratar jag med gamla vänner. Idag sätter jag ihop roliga videofilmer. Idag gråter jag när jag lyssnar på svensk retro. Och det får ju bara inte hända. Fan vad jag hatar skåningar. Kunde det inte regna lite? Så jag inte behöver framstår lika labil.
Ingenting är vettigt 03:30, sa den finaste jag vet. Det har du rätt i men det struntar jag i.
Så du tittar på Control och gråter när han hänger sig.
Hjärtat slår ett extra lag när han röker på svartvita gator.
Låtsas att ”Love will tear us apart” är soundtracket till ditt liv och att du är med i din alldeles egna svartvita film.
En annan tidig morgon, i en annan stad, i ett annat liv. Springer vi på tomma gator bredvid varandra, och jag kan inte låta bli att tänka, Too die by your side – is such a heavenly way to die. Trots att du varken har körkort eller Morrisseys lugg. The pleasure, the privilige is mine.
För du vet att de tillsynes och sist faller de alltid för någon annan. Rymmer till Italien. Och du tvingas fly till Uddevalla - sveriges tråkigaste stad, för det är allt som finns kvar nu. Så där sitter du på ett grått hotellrum med lågt i tak och drömmer om vingårdar i Toscana. Men så kommer du på att du inte ens vet om Toscana ligger i Italien. Eller om det finns vingårdar där.
så elefanter och svartvita golv, på ett regnigt södermalm med en släng av brittsommar. Och han grät.
Tar nattbussen från festen på Fridhemsplan mot Skanstull. Fyran. Åker igenom ett Stockholm fullt på lycka, brunbrända sommarben och sprit. Vet att jag har gjort fel. Det knyter sig, drar ihop sig och lämnar inte plats åt luften som ska ut ur kroppen. Känns som att jag får andnöd, fast jag vet att min andning funkar utomordentligt bra. Så jag skyller på ölen.
Vid Skanstull får jag fokusera på punkter på gatan för att jag ska kunna gå någotsånär rakt. Tar så små steg jag kan, med ena armen runtomkring min midja som för att hålla ihop mig själv. Ett snedsteg och jag går sönder, exploderar, seglar ned som tusen pappersbitar på Götgatan. Hatar mig själv så innerligt. Och den där sista ölen. Så jag röker slut på mina cigaretter ur det ihop knycklade lucky strike-paketet. Cigaretterna blir blöta av regnet som bara vill ösa ner över mig, och mina sommarskor.
Och när hissen stannar på fjärde våning droppar det från mina kläder och magen drar ihop sig igen. Som det där cigarettpaketet ungefär. De svartvita rutorna på golvet blandar ihop sig med varandra och snurrar runt.
Han har långa ben tänker jag när han har ryckt upp dörren och vänt in mot sovrummet igen. Och breda axlar. Någon sticker knivar i alla mina organ. Han har gråtit.
I sängen ligger han ligger i fosterställning. Så jag lindar försiktigt mina armar och ben runt honom.
När solen gick upp och med den hela Stockholm, gick vi ner till Seven Eleven. Klockan var halv 6 och jag försökte släpa med mig hans alldeles, på tok för stora skor.
Han betalade för kycklingwoken och någonstans i och med den där dumma kvällen, i och med de där tyska ölenmed elefanter på flaskorna så fick jag ett slags brännmärke, något typ av hål i mitt bakhuvud, lillhjärnan, i hjärtat. Som gör det här med att lita på mig själv, så himla svårt.
Idag fyller en väldigt kär vän till mig 16 år. Tyvärr fick hon varken en hundvalp eller ett sweet sixteen party. Men hon heter Anna, och är antagligen den klokaste jag känner.
Hon är den som jag har ringt när jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med mitt liv eller när han kysste någon annan. Så finns hon där och säger något som kan göra sinnessjukt ont, men som är det enda rätta.
Hon är också den personen som kan göra mig argast på jordklotet. Så många gånger jag har velat slå henne, och hon mig. Så säger vi en massa onödiga saker. Kanske för att vi är så jädrans lika, eller olika. Eller bara för att vi känner varandra så pass väl att vi vet att snart lägger sig ilskan och så kan vi återgå till att prata om irrelevanta saker.
Nu har vi hängt ihop i flera år och jag har inte alltid vetat vart jag har haft henne. Men jag har alltid älskat henne så fruktansvärt mycket.
Så, grattis till 16 år. Jag tycker om dig så hemskt mycket! Och om jag hade varit i Stockholm hade jag kramat dig så himla hårt och gett dig alla hundvalpar det finns att få.
