du och jag ska aldrig dö

Okej. Så kent var underbart. Och någonstans mellan mina händer i hans jackfickor och hans knän mot mina, kom jag på hur mycket jag tycker om honom. Hur liten jag är. Hur jävla obefintlig och liten. Och kär. Inte en enda en av mina hjärnceller kan komma underfund med hur han skulle vilja vara med mig. Inte en.
Okej. Så Kent var underbart och det är snart mars. Vilket betyder lite färre igensnöade trottoarer och lite mer vårskor. Och jag är antagligen väldigt blåögd.

9.48

Jag såg ut lite såhär igår. Nu ska jag sätta mig i bilen för en sex timmars lång resa mot landet. (MORMOR!!!) Ikväll kan jag berätta hur BRA Kent verkligen var. Puss!

om gyllene år.

Idag ska jag se dessa
med denna
Det kommer bli sinnessjukt bra. Och jag har sportlov!
Upp