Mitt landställe ligger på en liten ö vid namn skaftö, i bouhsläns skärgård. Och här vill jag dö.







Vi åkte till Göteborg för en natt.


Min lillebror är ofta väldigt rolig. Och lik björn gustafsson är han allt. "mamma! hjälp! jag kommer inte uut!". Blivande skådis.  

Mamma längtade så efter sin nämrsta äldsta vän. Gunilla, där vi sov.


Det kryllade av barn som spelade star wars i timtal. Jag låg för mig själv och tittade på Wallander och någon Dustin Hoffman film. 

Nästa dag åkte vi till centrum och shoppade lite.

Jag prövade antagligen Göteborgs i sär klass sötaste klänningar.

Det enda som fick följa med mig hem var dock den här underbara kappan. KUL ATT JAG SER UT SOM EN FET DVÄRG.

Och så köpte jag stjärnstrumpbyxor från beyond retro och "HÅNGLA- tuggumin".


Sen åkte vi tillbaks till landet igen.
Idag har jag lagat mat med min mormor i två timmar. Jag är trött och luktar fläskfilé.
Puss.

Lite världens bästa vänner. Jag kan bli helt hög på dem. Ibland tänker jag att jag behöver liksom inget annat. Inte ens chips.

Nu är jag på landet. Höst här ute är antagligen det vackraste på jorden. Det jag har hunnit göra är att ha ätit mormors pannkakor, gått ut med hunden och eh ja, gått ut med hunden.
Jag har fått prao på Filippa K förresten. Underbarto.
Snart fyller jag 15. Har jag inte hunnit bli äldre? Så jävla värdelöst. De sista veckorna av mitt 14åriga liv kommer jag springa på gymnasiemässar och plugga till onödiga prov. Värt!
Min mormor är den bästa på jorden. Ikväll ska jag gå och lägga mig klockan 10. För det är sånt man gör på landet.
Pusshej.

Sho! Nu är jag inne på mobilen och känner mig mer hi-tec than ever. Med min eko mobil.. Jag pluggade tills jag ville dö, sen tänkte jag sova och det här är resultatet av det . Herregud vad jag känner mig stenåldrig. Idag innan spanskan satt jag helt förbluffad över att faceb kunde användas så extremt smart på mobilen. Länge leve tekniken och miljömobiler, tänkte jag. Nu tänker jag mycket på kalla oktober nätter för drygt det år sen. Kommer ihåg hur allt brukade lukta. Vad vi gjorde. Hur allt bara hände och man försökte förbrilt hänga med man för man tyckte om det så mycket och det var så obekvämt på ett så extremt bekvämt sätt. Vi älskade det. Jag förstår inte hur man laddar upp bilder hit. Där dog mina höga fantasier om internet på mobilen. Natti

Idag pluggar jag so för att jag måste. Jag har en ny mobil. Den är miljövänlig, någon sa till mig att den är gjord av återvunnet plast. Det står i alla fall "dra även ur laddaren ur elutaget för att spara energi".
14 är en hemsk ålder. Tur att jag snart fyller 15 då. 15. Det är ju verkligen ingenting. Säkert en lika hemsk ålder.
Fast, jag mår inte så dåligt egentligen. Har en fin kanin. Och vackra vänner. Och rösti i frysen.
Tja.

Titta vad som flyttade in hos mig igår!

Det sötaste på fyra ben jag någonsin sett.
Jag kallar henne Elsa och hon tycker om att sitta på axlar.
Puss.

Fint. Puss.
Allting börjar på e; excuse me, ehcould you help me?

Tjo. Jag mår dåligt och har ont i hela själen. Och typ all tid i världen. Äter lite för mycket med för tillfället.
Har ni frågor? Fråga  på. Om vad som helst.
Pusshej.

men aldrig att jag låter dig glida igenom mitt hjärta
för muren jag byggt runt det släpper inte ut nån
och aldrig att jag låter dig glida igenom mitt hjärta
för det är svart och kallt och fult utan dig.

Hörde hans röst för första gången idag på flera veckor. Han hade hoppat av skolan och varit på tv. Jag älskar ju honom.

Anna Quant och jag för flera månader sen, pluggandes SO genom webcam.

Lite hippiesar med mittbenor och peace-märken ritade på armarna, ett östermalms couple, missanpassade hårdrockers, några gansters och nördar med söndriga glasögon och heltknäppta skjortor + matteböcker. Och en underbar liten yorkshireterrier. Jag undrar om inte vår klass är den första med att ha en livslevande hund med på vårt skolfoto. Sally gjorde i alla fall bilden. Helt klart en ny Tyra Banks. 
Jag skrev banderoller som det stod "MAKE LOVE NOT WAR" på. Arvid med svartkrulligt hår dränktes i den.


Stockholms mest misslyckade klass alla kategorier in action.

Förmodligen världens sötaste nördar.

Anna och Sebbe skulle föreställa ett rikt östermalms couple ute på en sväng med deras dyra lilla hund. Bianca fick vara Bree Van de Kamp. Sebbe ser så sliskig ut att förtjänar en medalj i sliskighet. Good work! Hihi.

Hippiekompis och Bree. Haha. Olivgrönkajal fick användas som hippie-freddes skäggstubb. Bäst.

Hårdrockaren. Man kan ana det blonda håret sticka fram under mössan. maha.

Fina hippie-matilda.

En annan mycket trevlig hippe.

Make love not war.
Peace out.

Jävla, jävla, jävla, jävla håkan. April himlen gör ont så långt in i hjärteroten att det är svårt att andas. Just nu är det lite för mycket för mina förmak att klara av. Ikväll är det svenska hollywood fruar. Älskart.
Tänker på hur det var förr. Om jag minns rätt såg det nog ut lite såhär.

För lite mer än ett år sedan kände jag en pojke bättre än jag kände mig själv. Vi var fortfarande små och väldigt, väldigt ovetandes. Jag var nervös för åttan och för betygen. Den sommaren handlade allt om honom. Han gjorde mig så genuint glad, rakt igenom bara genom att finnas där varje kväll i telefonen eller på eftermiddagarna när jag behövde ta lite luft. Han var inte som andra killar (som killar kan vara nu för tiden), han var djupare på många plan och såg mig bara som en vän. Vi bråkade även en hel del, vi var även kära i varandra ett tag och prövade på det, men kom fram till att det inte fungerade. Att vi var bättre som vänner. Han var min motpol, som inte höll med mig om allt. Som jag kunde vara arg på ofta men tycka om för att han inte var likadan. Trotsade. Han var min bästa vän. Vi tyckte varandra var jobbiga mycket, ofta förstod jag inte hur han kunde tänka eller hans skämt. Men vi var perfekta på många plan. Och nu, när jag har förlorat så mycket, saknar jag honom och den nära vänskapen. Jag saknar att få krama honom i skolan, att få prata med honom i telefonen nätterna igenom, att skratta åt extremt töntiga och tråkiga saker. Bara få vara sådär trygg som jag var med honom. Jag hatar att det var jag som bröt upp allt. Att jag inte försökte sen. Jag hatar att han inte möter min blick, att han inte har gjort det på mer än ett halvår. Att det inte finns någonting kvar.
Jag saknar honom. För han var så bra. Så himla, himla bra. 

Igår åt jag vegetarianmiddag med mina fina vänner i Klaras kök. Och idag köpte jag världens snyggaste byxdress till min mamma i födelsedagspresent, mest för att jag själv ska kunna använda den. Duschar när jag vaknar, tills varmvattnet tar slut och jag har russinfingrar. Springer ifrån matbordet och duschar i en timme. Vattnet liksom blandas med tårarna då. Det känns inte lika sorgligt på det viset.
Är så arg att jag skakar, går över till sorg. Får luta mig mot väggen i beyond retros omklädningsrum. Smsen skär så långt in i hjärtat. Och hans röst i telefonen som inte håller hela vägen ut, gör lika ont.
Fan. Hejdå.

Först: Vila i frid världens finaste George O'Malley. Åh vad grey's aldrig kommer att bli det samma igen.
Öh. Jag skickade brev till min famor, farfar, morfar och mormor igår. Långa brev som jag skrev mitt i natten och skickade med lite kort. Nu. Måste jag plugga. Typ extremt mycket. Dör.