om två dagar är det lov. då ska jag:
plocka ned symaskinen ifrån vinden och förvandla köksbordet till ett inferno av kreativitet och tyger.
sitta på fik i tiotusen timmar med personer jag egentligen alltid vill sitta tiotusen timmar med på fik.
skriva CV.
lämna ut det här CV:et till diverse arbetsplatser och charma varenda arbetsgivare och imponera med mina meriter.
åka till Trosa med ett par bästa vänner. för att promenera i sol, baka bröd (JO) och skratta och sjunga och sitta uppe hela nätter och komma iväg från den här stan.
fira fina 18åringar.
dansa bort känseln i benen så jävla totalt.
laga mat ur Pluras kokbok med mamma.
kittla min lillebror och leka följa John på Odengatan.
ha sleepover och viktiga aldrig-någonsin-särskilt-ensama-nätter ungefär hela tiden.
bjuda över personer på hetsiga och sena middagar.
låtsas att det är vår och kanske känns livet euforiskt och pirrigt och lycka.
äta långa frukostar med mig själv och läsa DN två gånger.
och skriva. ska jag göra.
Plusgrader, uteserveringar och godtyckliga trianglar
Tisdag! Och jag har inte haft några lektioner knappt alls. Istället har jag suttit ensam på fik i flera timmar och läst trigonometriska ekvationer, promenerat runt i ett vårigt Stockholm och hängt lite på årets första uteservering med ett par personer som så lätt gör mig upprymd, och till mestadels har jag känt mig så himla tillfreds.
Och om en vecka är det mars. Plusgradiga mars.
Det här blir bra.
put them on your little dansette for a dance
Vänner!
Idag är det fredag! Alltså veckans bästa dag.
Dock började dagen lite skakigt då jag vaknade av att mitt ena sängben gick av. Det hela artade sig väldigt konstigt när jag fortfarande var inne i någon slags dvala, men efter ett tag la jag mig på mattan istället.
När jag hade vaknat drack jag kaffe i ett soligt kök i flera timmar. När man börjar 13.10 hinner man så himla mycket, som att titta på två OC avsnitt, läsa tidningen noggrant, göra en avancerad fruktsallad, plugga lite och byta kläder sisådär 17 gånger.
Efter en kort skoldag mötte jag upp My. Och efter hon har läst igenom vad som kan liknas vid min dagbok lämnar hon alltid kvar små uppgifter och fina meningar.
OCH ATM, ligger jag utslagen i min säng med en extrem matkoma. Pappa lagade nämligen en Alice-middag (=chevre i alla komponenter). Och så lyssnar jag på min bästa finaste hemligaste spellista och ska pyssla lite på mitt rum och byta kläder igen för att helfestlig åka hem till Sanne.
Utkast: Feb. 16, 2012
man dör.
på ett badrumsgolv eller i mammas säng, på Odengatan på fyran i telefon på lunchen. hjärtat ger upp och slutar slå och så dör man.
aten är äldre
Idag är dagen. Och istället för spy galla över Metros framsida är jag självständig och stark, har röda läppar och umgås uteslutande med vackra personer som gör mig glad.
Har druckit håltimmeskaffe och intensiv-pratat med enastående My, och nu ska jag träffa Anna och Linnea och vara världens bästa trygga finaste skrattigaste tresamhet och sen äta en osentimental middag med mamma.
PUSS
but it came off in the rain
Känner mig tömd och urlakad och färglös och whatever.
Igår hade jag bästisar på mitt golv och runt köksbord och idag vet jag inte riktigt. Förutom att dansa ikväll ska jag göra.
Och först plugga enhetscirklar och areasatser, och ljuga ihop den sorgligaste träningsdagboken någonsin.
fredag
Jag kan verkligen inte skriva om vad som händer i mitt liv. Tro mig, jag har försökt. Men kan inte få ner en enda sammanhängande rad. Inte än.
Ger er irrelevant jävla skit istället!
1. Jag har nya byxor. Eller mer hittade dom på vinden, men dom äger!
2. Min tofs är kanske den roligaste tofsen någonsin
3. Jag börjar 13.10 VARJE fredag.
4. Därför ska jag träffa Linnea nu!!!!
5. Som sagt är det fredag och det är ju verkligen alltid en bra sak
mamma
loerdag
18årsmiddag nummer två!!! Och ni får ha överseende med poserandet blablöbal osv.
av ojdå känslan av rätt hela tiden
ibland när jag tittar på honom kanske en skäggstubbskind i profil eller rådjursben snett bakifrån och kan svära vid att mitt hjärta stannar i alla fall för ett litet tag när vi sen ser tillbaka kan jag inte förstå hur det gick till vad som hände men ändå hur han har kommit in och blivit mitt närmaste och det enda hållbarafastastilla och ibland inte alls hållbarafasta men ändå det bästa som antagligen någonsin kommit in hur han har lyckats förändra en världsbild och ställt allting allt på ändan och uppochner att jag inte ens visste att det var möjligt att vara såhär fantastiskt kär
i honom och allt som är och inkluderas honom att jag inte förstår hur jag ska klara av att överleva honom någonsin
though I am old
Äter ohälsosamma mängder Hallon Sorbet som jag utelämnar min träningsdagbok.
Idag har jag gråtit, till att brottas med min syster och få saknade kvävande pappa-kramar och att hänga i mitt nya rum som är världens bästa rum.
Nu skriver jag texter om Bianca på spanska och kan andas.
.
Det enda jag vill och liksom förmår mig själv att göra är att titta på Grattis Världen. Vill inte ens prata. Är tröttare än vad jag var här (och då sov jag ungefär med mina ögon öppna (nästan)):
Jocke (heheh) och Miranda<3
Idre
Nu är det slut på finaste kollektivlivet.
Och idag fick jag för första gången sen i torsdags: dricka KAFFE, pussas, läsa tidningen och låsa in mina nycklar i skåpet igen. Känns bra.
årsresumé - juli augusti september
I Juli åkte vi alltså till Borlänge. Vi var odrägliga. Tappade bort ungefär allt vi ägde, och jag åt ingenting på två dygn och sov mindre. Det var varmt och misär och vallfärd till kupolen men också de bästa studerna på hela min sommar. Aldrig har Håkan varit så bra och aldrig har jag levt, vi sov på innergårdar under parasoll när våra tält hade blivit sönderrivna eller mördade med tonfisk, dansadedansadedansade och sprang runt och åh gud.
Hann hem i två dygn innan jag åkte till Västkusten igen, och den här gången för att jobba. Älskar Västkusten så mycket. Det är plågsamt.
Guido kom ner och vi cyklade mycket och satt på uteserveringar och klippor tills sent varenda kväll. Vi lyssnade på Sommarprat, fikade med mormor och var på Clandestinofestivalen.
Sen åkte vi till Emmaboda! Där hängde vi mest med Klara och Morgan hela tiden, åt caféfrukostar i timmar, sov i varandras tält och åt soppa när det regnade. Ungefär. Bästa paret. Men i övrigt var den festivalen mest dåligt väder och bråk och lite ångest.
Augusti var att komma tillbaka till Stockholm igen, som jag trodde jag saknat men att bara slås paralyserad av all meningslöshet istället. Ville helst bara till Västkusten egentligen, till saltvatten stövlar klippor vitmålade knutar och färjor. Istället åkte jag till Spanien i en veckan med pappa och Lina för att läsa böcker och spela asburda mängder plump och hinna tänka och bli hjärteförvirrad.
Amanda bjöd på muffins på sin balkong innan skolan började och allting var kaos och upprivet och söndrigt. Började tvåan. Hade saknat Anna och Linnea så mycket att jag inte kunde andas och när vi träffades igen grät vi hejdlöst. Augusti var att döda och att ta sönder vackra människor. Destruktiv månad. Men så himla vital och på riktigt och autentisk. Jag kände precis hela tiden.
Bästavänner hade födelsedagsfest och Ville hade avskedsmingel innan han åkte till Sydafrika (om du läser det här så saknar vi dig så himla mycket förresten) och vi dansade rätt mycket också, på balkonger och tvärbanor och så.
I September åkte jag och mitt bästa gäng till Köpenhamn. Och jag har knappt berättat om den resan för er alls, men den var allting. Alltså. Åh. Vi gjorde allting allt. Skulle göra vad som helst för att få vakna upp på vårt äckliga hostel bredvid Miranda i ett rum fullt på personer jag tycker så mycket om i gårdagens kläder och Pink Floyd spelas fortfarande på våra sprängda högtalare igen. Äta frukostbagels på soliga torg, dansa, att spås av främlingar och inte veta någonting men samtidigt allt, att aldrig vela åka hem. 10 våningar över staden och allt.
Stockholm var inte alls lika bra. Håkan spelade en sista gång och det var outhärdligt och jag panikklamrade mig fast på vänner och var aldrig ensam.
Gjorde så förbannat mycket fel men blev ändå förlåten och mottagen med kramar och en öppen famn. Så där stannade jag. Såklart. Där var det tryggt och varmt och luktade gott och vant.
Var så himla mycket med Klara också, nästan hela tiden. Och mådde bra tillslut, var inspirerad och kär och spelade mycket galenpanna och var upprörd på maktens män ibland, men bra.
ONSDAG
Pluggar, tittar på OC, dansar, bränner quinoa så brandalarmet går, dricker kaffe och äter russin istället, prövar kläder och packar men är värdelös på att packa så gör det inte. Nästan allt på samma gång. Sjukt produktiv.
